söndag 19 maj 2013

Nya äventyr

Här på mitt håll har det kunnit hända en hel del sen sist. Min chef, Israel, hade en kväll ett barbecue-party hemma hos sig. Han och hans fru har som tradition att bjuda hem nyanlända volontärer med jämna mellanrum. Jag är visserligen ingen nyanländ volontär, men han hade glömt att bjuda mig tidigare, så jag fick komma med nu också. Supertrevligt!

En annan dag när jag jobbade kvällsskift, lånade jag en cykel av en kille som bor här på moshaven. Och så gav jag mig ut på cykeltur. Hade sett något på Google Earth som jag ville ta en närmare titt på. En väg som såg ut att leda till någon typ av bas, kanske en militärbas, långt ut i bushen. Och vägen stod dessutom inte utmarkerad på Google Maps. Så jag tänkte att det skulle vara intressant att se vad det här var för något... När jag kom fram såg jag direkt att detta var något helt annat än en militärbas. Det var en byggarbetsplats för den nya järnvägen mellan Tel Aviv och Jerusalem. Folk tittade lite snett åt mig när jag kom cyklande in på området, men ingen sade till mig något. Tog mig sen på små bergsstigar till ett annat litet samhälle och så småningom tillbaka till Yad Hashmona. Hur gött som helst ju!
Den nya järnvägen

Cykel på bergsstig

Och en annan dag åkte jag med på en volontärresa arrangerad av Yad Hashmona. Vår guide hette Eliav, och studerar för att bli turguide. Vi åkte till olika platser runt om staden Beit Shemesh. Bl.a. till Tel Azeka, varifrån man har en utmärkt vy över platsen där David besegrade Goliat. Besökte även några grottor uthuggna i berget, av en grupp judar kallade Hasmonierna, som gjorde uppror mot rommarna. Grottorna var ursprungligen avsedda för att lagra livsmedel, men kom sedermera att användas som gömställen.

En helt annan sak som Eliav berättade var att allt trädplanterande i Israel inte bara är av godo. Det är nämligen så att träden som man planterar brinner mycket lättare än den naturliga vegetationen av buskar. Detta har resulterat i flera allvarliga skogsbränder. Det var intressant att höra.
Jag i grotta

Ett antikt postkontor. Här i sådana här hål huserades brevduvor.

Jag stående vid Israels enda pyramid.

En stalagmit - och stalagtitgrotta i Beit Shemesh

Den 8 maj var det Yom Jerusalem, eller Jerusalemdagen. Det är en helgdag när man firar Jerusalems enande i kriget 1967. Jag åkte dit tillsammans med några vänner för att titta på firandet. Vid Västra Muren samlades folk i hundratal. Där var det riktig partystämning, med folk som dansade omkring och ett band som spelade hög musik. Och även på andra håll var det mycket folk ute på gatorna. På Jaffagatan var det så mycket folk ute och firade så att man hade stängt av spårvagnslinjen.
Jag med två sydamerikanska vänner

Mycket folk på gatorna!

Mycket folk på gatorna!

Hade äran att återse en god vän från Tel Aviv, vilket var väldigt trevligt!
Återseende av en god vän!

Häromdagen åkte jag till Israelmuséet. Väl där (ja, det tog en stund eftersom jag tog en buss istället för att gå raka vägen!) möttes jag av en trevlig överaskning, nämligen att entrén var gratis idag. Behövde dock betala 20 shekel för att kunna se utställningen om Herodes den Store, vilket jag gladeligen gjorde. Som det blev tillbringade jag 5 timmar där på muséet. Mycket intressant att titta på. Speciellt utsällningen om Herodes var intressant. Han verkar ha varit en maktgalen och grym härskare, med smak för stora mäktiga byggnadsverk. Utanför muséet finns en modell i skala 1:50 över Jerusalem under det andra templets period. Väldigt välgjord, och utmärkt för att få en bild av hur det antagligen kan ha sett ut.
Modell av Jerusalem

Jag framför Shrine of the Book

När jag skulle hem från muséet stötte jag på två svenskar. De var på väg till busstationen, men var inte säkra på vägen. Det var däremot jag, så vi slog följe. Roligt att kunna hjälpa sina landsmän litegrann!

Igår (18/5) gjorde jag min sista arbetsdag som restaurangstädare. Känns skönt, kommer inte att sakna mitt jobb! Tror jag inte i alla fall.
Inget mer jobb!

Idag var jag således ledig. Tänkte att om jag någon gång skulle ge mig ut på en lång vandring här i Judéens bergsbygd, så var idag dagen att göra det! Så jag slängde ihop några mackor, fyllde vattenflaskan och gav mig av. Tänkte bege mig till staden Modí'in som ligger ca 20 km härifrån. Dvs en ca fyra timmars promenad. När jag var nästan ute ur bergsbygden och kustslätten började ta vid, kom jag till en kibbutz. Där pratade jag lite med en man som stod och jobbade i sin trädgård. Han kunde bara hebreiska och ryska, så jag fick fiska fram mina ytterst begränsade ryskakunskaper. Jag behövde fylla på vatten, vilket jag lyckades säga till honom på ryska. Han svarade med att ge mig en 2-liters flaska med kallt, gott vatten. Jag försökte säga att jag bara ville ha påfyllnad, men han insisterade på att jag skulle ha allt. Detta visade sig vara väldigt bra, för nästan allt vatten jag hade med mig gick åt. Träffade några killar som stod ute på ett fält och flög med radiostyrda flygplan. Jag stannade och snackade en stund, och det slutade med att de övertygade mig om att åka med dem till Modi'in. Så så blev det, jag vandrade inte hela vägen, utan fick skjuts de sista 5 kilometerna. Modi'in är en mycket ung stad, grundades för endast 10-15 år sen. Så stan ser väldigt modern ut, med många nya, moderna byggnader. Tog tåget från Modi'in till Tel Aviv där jag tog mig ett (välförtjänt) dopp i Medelhavet! Riktigt skönt.
På väg!

Vacker vy

Traktor

Vinodling


Radiostyrt flygplan

Häftig byggnad i Modi'in

Skönt med ett dopp i Medelhavet!

lördag 11 maj 2013

"Forsränning"

Är man i Israel så är man. Och man får ta tillfället i akt och göra saker som man bara kan göra här. Som att åka forsränning på Jordanfloden till exempel. Min vän Jonathan frågade en dag om jag var sugen. Såklart jag var det!! Vi kollade upp på internet om var man kunde göra det, och hittade ett ställe uppe i norra Galiléen, i närheten av Kiryat Shmona. Kfar Blum heter stället, och är en kibbutz som erbjuder forsränning på floden. Kiryat Shmona ligger nästan så långt norrut som man kan komma i Israel, vid gränsen mot Libanon. Och det är ungefär 4 timmars bussresa härifrån. Så vi kom fram till att det nog var lite för långt bort för att åka över en dag. Istället bokade vi in oss på ett vandrarhem i Tiberias, ca 1,5 timme från Kiryat Shmona. Och så begav vi oss upp till Tiberias efter arbetet en dag, bodde över på vandrarhemmet och fortsatte nästa dag norrut mot Kiryat Shmona. Därifrån hade vi tänkt ta en buss till Kfar Blum, varifrån forsrännandet utgår. Men bussarna gick så ofrekvent så vi tog en taxi istället. Väl vid Kfar Blum köpte vi biljetter och så var vi snart ute på ”floden” eller snarare ån. Jordanfloden är större här norr om Genesarets sjö, men det betyder inte att den är speciellt stor. Vi har många betydligt större floder i Sverige. Men å andra sidan, Jordanfloden är nog världens mest berömda flod, trots sin ringa storlek. Den påminde mycket om Slafsan, både storleken, vegetationen vid sidan och vattenkvalitén. 
Jag och Jonathan


Vi hade hoppats på att vi kunde åka en längre tur på floden, 2,5 timmar. Detta hade vi läst på nätet att man kunde göra. Men när vi skulle handla biljetter fick vi höra att den längsta turen var en timme. Så så fick det bli. Det var mycket säkerhetsföreskrifter innan vi fick ge oss av, man fick till exempel inte hoppa i vattnet eller stanna båten genom att ta tag i grenar vid strandkanten. 
Båtar

Slutligen var vi i alla fall ute på floden! Att kalla det forsränning vore väl kanske att ta i, vi åkte bara genom en enda fors, med ungefär två meters fallhöjd. "Forsrännandet" bestod mest av fridfullt glidande genom allt det gröna (även vattnet var grönt). Inte direkt den adrenalinkick som hade utlovats på webbsidan, men det var kul ändå! Och det är kul att kunna säga att man har åkt forsränning på Jordanfloden!
Ute på floden

Ute på floden

Ute på floden

Ute på floden

Ute på floden

Ute på floden

Vattenråtta
Titta gärna på den här filmen som min kompis gjorde: http://www.youtube.com/watch?v=vr3ZBl-NiyI

tisdag 30 april 2013

Arkeologi

Åkte med några vänner ner till Döda Havet och Masada för ett par dagar sen. Målet med utflykten var egentligen inte Masadaklippan, som jag har skrivit om i ett tidigare blogginlägg. Istället tänkte vi titta på något som ligger precis intill Masada, nämligen det som skulle kunna vara ruinerna av den bibliska staden Gomorra, som Gud förstörde genom att låta det regna eld och svavel över den. Jag hade sett en dokumentär om några som hade begett sig dit och hittat svavel. Så jag ville gärna bege mig dit också för att också hitta lite svavel. Dokumentären kan du se här http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=XzVR5HTcR1I&feature=endscreen

När vi var framme vid Masada bestämde vi oss trots allt för att först bestiga berget. Vi gick till fots den här gången. Det blev mitt andra besök på Masadaklippan under min vistelse här i Israel.
Ready 2 go!

Det vita området är det som skulle kunna vara ruinerna av Gomorra.

Efteråt begav vi oss ut bland ruinerna av Gomorra. Det tog oss ett tag innan vi hittade något svavel, men efter en hel del letande så hittade vi slutligen en del. Häftigt det här alltså! Ett strålande bevis på att berättelsen om Sodom och Gomorra är sann, men också på att Gud existerar! Kolla här http://www.youtube.com/watch?v=j0zo5Fs3Tf8&feature=youtu.be
Kanske resterna av en sfinx?

En annan märklig struktur

Svavelkulor


Från Första Mosebok 19: "Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. Då lät HERREN svavel och eld regna ner från himlen, från HERREN, över Sodom och Gomorra". Jag har själv hittat en del av detta svavel, och om de inte tar ifrån mig det på flyget så kommer jag ta med mig det hem också!

tisdag 23 april 2013

Jaffa

Sedan förra inlägget har det varit Israels självständighetsdag. Vid 2 tillfällen gick sirener över hela landet, och allt stannade upp under en minut. Första gången, på kvällen den 14 april stod jag på en gågata i Jerusalem. Dagen därpå var jag ledig och åkte till Tel Aviv och Jaffa, och när sirenerna gick på för andra gången stod jag nu utblickandes över en motorväg i Tel Aviv. Det var en häftigt att se hur allt stannade upp, och rörande. Jag filmade det hela: http://www.youtube.com/watch?v=Mior_nW3fjU&feature=youtu.be Anledningen till denna tysta minut är att man vill hedra och minnas alla stupade israeliska soldater.
Israelisk flagga


Staden Jaffa är, till skillnad från Tel Aviv flera tusen år gammal. Tel Aviv är bara drygt hundra år. Jaffa har under lång tid varit en viktig hamnstad i Mellanöstern. Det var från Jaffa som Jona tog båten till Tarsis, när han egentligen hade blivit kallad att gå till Nineve.

Det var trevligt att bara gå runt och titta i Jaffa, som på många sett bevarat sin gamla karaktär. Jag gick till hamnen, och åsynen av alla fritidsbåtar och den salta havsluften fick mig för några ögonblick att känna mig som hemma på västkusten igen. Gick även till loppmarknaden som Jaffa är kännt för. Det var mycket skräp på en gång, men jag hittade ett par nya solglasögon som jag blev riktigt nöjd med. Till lunch åt jag shawarma på ett litet shawarma-ställe som, enligt min restaurang-guide, skulle ha den bästa shawarman i Israel. Och visst var den god, den godaste jag ätit hitills. Så jag håller det absolut inte för omöjligt att det skulle vara den bästa i Israel!
Klocktornet i Jaffa

Loppmarknaden

Tel Aviv sett från Jaffa.

Hamnen i Jaffa

Jag med Medelhavet i bakrunden

Var det såhär valfisken såg ut?

Jag poserande vid ett monument

Best shawarma in Israel!

Jag poserande framför klocktornet


Avslutade min dag i Jaffa med att ta ett dopp i Medelhavet, det andra doppet i mitt liv. Riktigt skönt! Och den här gången blev jag inte uppjagad av några badvakter heller :-)
Stranden vid Medelhavet!


När jag skulle hem, förverkligade jag en gammal dröm, nämligen den att någon gång åka tåg från Tel Aviv till Jerusalem. Ja, det går faktiskt redan idag tåg mellan städerna, men många människor verkar inte känna till detta. Och inte många verkar utnyttja möjligheten, bara ca 1/3 av sätena var upptagna. Kanske beroende på att tågstationen i Jerusalem ligger i andra änden av stan än busstationen. Och tågresan tar längre tid än bussen, och är något dyrare. Men resan bjöd på vackrare vyer, och så är ju tåg bekvämare än buss i min mening. Speciellt när tåget kom in i bergsbygden och började sin klättring upp mot Jerusalem var det väldigt vackert. Järnvägen följer en naturlig bäckravin, som slingar sig fram mellan kullarna. Således slingrar sig även tåget fram mellan kullarna som en enorm orm. Tog en hel del bilder under tågresan, men de är tyvärrr inte av så bra kvalité, pga. det inte allför vältvättade tågfönstret.
Tåg

Vy från Judéens bergsbygd

Vy från Judéens bergsbygd

Vy från Judéens bergsbygd