På resande fot

Nu är det på tiden att publicera ett nytt inlägg! Tiden flyger iväg på mitt håll. Det har hänt en massa kul här, så jag har inte riktigt haft tid att blogga, men nu ska det bli andra bullar!

Min stulna telefon har antagligen försvunnit från min horisont för all framtid, men nu har jag fått en ny! Den senaste veckan var nämligen resten av familjen här i Israel, och far min hade köpt en ny lur hemma i Sverige som han tog med ner.

Inför veckan hade jag lyckats förhandla till mig 3 lediga dagar, tisdag, fredag och lördag. På tisdagen åkte vi till Masada och Döda Havet. Riktigt häftiga ställen! Men också väldigt kommersiellt. På Masada kryllade det av andra turister, men stället är ändå väl värt ett besök! Ett stycke judisk historia hugget i sten så att säga. Vi åkte linbana både upp och ner, men det finns även möjlighet att ta sig upp och ner till fots. Bredvid Masada finns ruinerna av de bibliska städerna Sodom och Gomorra, som Gud förstörde genom att låta eld och svavel regna över dem (eller åtminstone är det mycket sannolikt att dessa städer låg där). Detta är dock inget som så många tycks känna till. Tydligen kan man än idag hitta svavel från denna händelse där bland ruinerna, men vi han aldrig gå dit. Men jag har god lust att åka dit någon mer gång och leta svavel bland ruinerna.  Vill ni veta mer om detta, se då denna dokumentär: http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=XzVR5HTcR1I&feature=endscreen

Vy från Masada. Mitt i bild syns det som skulle kunna vara ruinerna efter Sodom eller Gomorra.

Uppe på platån på Masada

Vi åkte också till Ein Bokek vid Döda Havet och fick för första gången testa på att bada i denna minst sagt speciella saltsjö. Man flöt ju som en kork!

Döda Havet

Stalagmiter och stalagtiter

På fredagen åkte vi till en stalagmitgrotta några mil härifrån. Denna grotta ligger i närheten av staden Beit Shemesh. Grottan upptäcktes av en slump på 60-talet, när man sprängde i ett stenbrott. Den var inte lika stor som Lummelundagrottan på Gotland, men stalagmiterna och stalagtiterna var minst sagt facinerande!

Stalagmiter och stalagtiter

Vid sabbatens början åkte vi till Västra Muren. Jag hade aldrig varit där vid denna tidpunkt tidigare. Det var riktigt tjockt med folk där. Många s.k. "pingviner" dvs. svartklädda ortodoxa judar.

Kvällsmat

På lördagen bar det av upp till Galliléen. Först åkte vi till Genesaret, badade, besökte Kapernaum och även den plats där jag och Andre hade tältat några veckor tidigare. Jag ville se om Någon hade haft godheten att lägga tillbaka min telefon där jag hade lämnat den. Men Någon hade inte haft den godheten.

På eftermiddagen åkte vi genom otroligt vackra landskap mot Haifa. Pappas israeliske vän hade bjudit in oss på kvällsmat hemma hos sina svärföräldrar. De bor i ett litet samhälle utanför Haifa. Det var riktigt roligt att komma hem till och bekanta sig med den lokala befolkningen på det sättet.


Vacker vy i Galilléen



Haifa at night

Kära familj, det har varit jätteroligt att ha er här! Nu saknar jag er mer än innan. Men vi kommer att ses snart igen. Tack för en underbar vecka.

Genesaret runt

Genesarets sjö

Nu i helgen var jag ledig två dagar i rad, fredag-lördag. Så var även min vän Andre från USA, varför vi bestämde oss för att bege oss upp till Tiberias och Genesarets sjö för att cykla runt densamma. Eller kanske ska man säga ner till Tiberias och Genesaret? Jerusalem ligger ca 800 meter över havet, medan Genesaret ligger 211 meter under havet! Nåväl, det är i alla fall uppåt, norrut på kartan. Vi tog med oss campingutrustning för att kunna tälta någonstans längs vägen. I Tiberias hyrde vi cyklar för två dagar och begav oss norrut längs med stranden på sjön. Det var tungt att cykla, speciellt eftersom merparten av packningen behövde bäras på ryggen (cyklarna hade inte pakethållare). Men vi tog oss i alla fall ca 2 mil norrut, till den norra änden av sjön. Där skulle det, enligt vad vi läst på nätet, finnas en campingplats. Vi hittade platsen, lagom till att jag fick punktering. Tur i oturen skulle man kunna säga.

Två glada cyklister

 Nog hade det väl varit en campingplats en gång i tiden. Där fanns en schysst badstrand, picknickbord och även offentliga toaletter och duschar (Där fanns även eluttag. Detta visade sig få ödesdigra konsekvenser i framtiden). Men hela stället såg övergivet och nedgånget ut. Skräp låg slängt lite varstans, som om ingen hade tömt papperskorgarna på flera månader. Antingen var campingen nedlagd, eller så var den stängd för säsongen. Man kunde i alla fall se att en gång i tiden var det ett riktigt schysst ställe. I vilket fall bestämde vi oss för att övernatta i alla fall. Då inga andra människor syntes i närheten, satte jag dumt nog min telefon laddning i ett av eluttagen på kvällen, för att den skulle vara fulladdad nästa dag. Riktigt idiotiskt gjort måste jag säga!

Sådana här små rackare fanns det i stor mängd vid stranden. Är
det någon där ute som vet vad för djur det är?

Tältet som vi hade med oss var sagt att vara ett 2-manstält. Det är naturligtvis en definitionsfråga hur stor yta 2 man behöver, och jag skulle nog inte kalla det 2-manstält. 200x145 cm utan förtält. Det blir ganska trångt för 2 man plus all packning som man inte vill lämna utanför tältet under natten. Men det gick i alla fall, men det var rackarns trångt. Och rackarns varmt blev det med en dunsovsäck. Haha, när jag köpte mitt liggunderlag tidigare i veckan, frågade damen i affären vad jag skulle göra. "Cykla och tälta vid Genesarets sjö", svarade jag. "Det är kallt där uppe nu", svarade hon. Vad kallt är, är naturligtvis också en definitionsfråga. Jag frös i alla fall inte det minsta under natten :-)

Morgonen därpå var min telefon naturligtvis borta. Stulen. Bortrövad. Inte speciellt kul. Men som tur var kunde vi ringa från Andres telefon till cykeluthyrningsstället om min punktering. De skickade en bil med en ny cykel. Andre bestämde sig för att åka med dem tillbaka till Tiberias. Men jag ville gärna fullborda rundan runt sjön, varför vi skildes åt. Nu i efterhand inser jag att den där punkan bara var av godo. Annars hade nämligen den där pick-up-servicen kostat extra.

Jag

Jordanflodens norra inlopp i sjön

Hade en helt underbar dag när jag cyklade runt sjön. Lagom varmt och inte alltför blåsigt. Jag lade märke till att den östra sidan av inte var lika tätbefolkad som den västra. Det är ett otroligt vackert område att cykla i, med Golanhöjderna som majestätiskt reser sig på ena sidan vägen, och sjön som vackert breder ut sig på den andra. Något som irriterade mig var dock att det var förbjudet att bada på så gott som varenda strand runt sjön. Jag antog att det hade något att göra med att man inte vill att vattenkvaliteten ska försämras; sjön är ju Israels viktigaste sötvattenskälla. Så jag respekterade badförbudet. Vid kibbutz En Gev på östra sidan av sjön fanns en badstrand, men den var typiskt nog stängd när jag kom. Det var inte förrän strax söder om Tiberias som jag slutligen hittade en strand där bad var tillåtet, och där kunde jag äntligen ta mig ett välförtjänt dopp. Riktigt, riktigt gött!!! Senare fick jag höra att badförbudet beror på att många israeler inte kan simma, och de lokala myndigheterna vill inte ställas ansvariga ifall någon badare skulle drunkna. Så det hade alltså inte gjort något om jag hade badat på något av ställena med badförbud.

Golanhöjderna

Jordansflodens södra utlopp ur sjön

Såna här skyltar fanns det alldeles för många av runt sjön!

Och vad min stulna telefon beträffar, så hyser jag inte några speciellt stora förhoppningar om att se den igen. Försökte göra en polisanmälan, men det kan tydligen inte göras här ifrån Jerusalemregionen, eftersom den stals i den norra regionen av Israel. Så det är bara att acceptera faktum att den är borta. Det jag kommer sakna mest är alla bilder som jag hade på minneskortet... Men snart har jag en ny telefon. Tack för det, Pappa!!!

Lite av varje

Det är på tiden att publicera ett nytt inlägg! Sedan det förra inlägget har det hänt en hel del. Flera volontärer har åkt, och nya har kommit. Det är aldrig roligt att säga hejdå, men det är alltid roligt att lära kännna nya personer. Och sen finns ju Skype och Facebook som utmärkta verktyg att hålla kontakten med :-)

Jag gillar verkligen den internationella stämningen här. Här finns volontärer från Sverige, Tyskland, Schweiz, Irland, Ukraina, USA, Brasilien, Sydafrika, Sydkorea, Singapore och Nya Zeeland för tillfället. Det är roligt att få nya vänner från världens alla hörn. T.ex. kan jag inte minnas att jag träffat några brasilienare innan. Nu är jag vän med flera stycken!

För några dagar sedan stötte jag ihop med ett gäng svenska pensionärer vid lunchen. De var volontärer på Hotel Orit i Netanya, och var här på Yad Hashmona över dagen. Jag kände ingen av dem, men efter att vi hade snackat en stund insåg vi att vi alla hade gemensamma vänner! Världen är minsann inte så stor! Ett par hade varit pastorspar i Smyrnaförsamlingen mellan 1986-91 om jag inte minns fel, dvs innan jag var född. En annan kände Sven Magnusson från att han varit rektor på en kristen skola i Norrköpingstrakten. Det är verkligen kul med sådana här sammanträffanden!! Och det är alltid roligt att träffa sina landsmän utomlands :-)

Arbetet inom housekeeping fortsätter. Dock har jag ibland blivit flyttad till maintenance ibland, då de behöver extra folk. Det är välkomna avbrott från allt städande som housekeeping innebär. Arbetet i maintenance har varit att måla om några balkonger. Betydligt roligare än att städa hotellrum, så jag hoppas det blir mer jobb där i framtiden.

Betlehem m.m.

Tiden går otroligt fort! Snart har jag varit här i em månad. I mitt förra inslägg avslutade jag med att berätta att jag hade en tilltagande halssmärta som ännu inte hade släppt. Faktum är att jag hade så ont i halsen som aldrig kan minnas att jag har haft tidigare. Så jag bad om att få träffa en läkare, för att om möjligt få någon medicin utskriven. Läkaren konstaterade att det var halsfluss, och han skrev ut penicillin. Jag fick instruktionen att jag kunde hämta ut medicinen på vilket apotek som helst, och att försäkringsbolaget skulle täcka kostnaderna. Att jag kunde hämta ut den var som helst stämde dock inte, men efter en hel del försökande på olika apotek i Jerusalem, fick jag slutligen ut medicinen, och alla kostnader täcktes av försäkringen! Inte helt fel! Ironiskt nog kände jag mig i princip återställd när jag slutligen fick ut pillrena, men tydligen kan halfluss smitta även när man känner sig återställd. Så kanske gör tabletterna nytta i alla fall.


Jag utanför ingången till födelsekyrkan

Häromdagen åkte jag, Jonatan (USA), Souza (Brasilien) och Helen (Sydafrika) till Betlehem. Vi tittade runt lite på staden och på Födelsekyrkan, dvs. den plats där man tror att Jesus föddes. Här verkar man för övrigt bygga kyrkor överallt där någon biblisk händelse tros ha ägt rum. Ett av de allra löjligaste exemplen tycker jag är Milk Grotto Chapel, också i Betlehem. Här sägs det enligt legenden att Jesu mor Maria spillde lite bröstmjölk när hon ammade Jesus. Och så bygger man en kyrka på stället! Vi besökte aldrig kyrkan, men vi såg den på vägen in och ut ur Betlehem. Förresten, ni som är något så när bevandrade inom geografins område, kanske har lagt märke till att vi fyra som åkte till Betlehem, inte bara representerade fyra olika länder, utan också fyra olika världsdelar. Europa, Nordamerika, Sydamerika och Afrika på resa i en femte världsdel, nämligen Asien. Haha kanske bara jag som tänker på sånt, men lite kul i alla fall! :-)

Inne i Födelsekyrkan

Gata i Betlehem

Att besöka Betlehem var för övrigt en upplevelse utöver det vanliga. Nästan genast när vi steg av
bussen, blev vi påhoppade av flera taxichaufförer som ivrigt försökte övertyga oss om att vi borde ta en taxi. "45 minutes to walk to the church, 10 minutes with taxi! Special price for you!" Detta och 


Klassisk vy över Jerusalem, tagen från Oljeberget

liknande hörde man inte bara en och två gånger. Sanningen var den att det bara tog ca 15 minuter att gå! Jag köpte en palestinasjal i Betlehem, lyckades pruta ner priset från 40 till 20 shekel! Min mest lyckade prutning hittills.

Efter besöket i Betlehem gick jag, Souza och Jonatan upp på Oljeberget i Jerusalem. Fick nu för första gången se den klassiska vyn av Jerusalem, som man har sett så många gånger på bild. Kul!


Amerikansk fotbollsmatch i Jerusalem


Igår (31 jan) åkte jag tillsammans med flera andra volontärer till en amerikansk fotbollsmatch i Jerusalem. En av volontärerna här, Michael (USA), spelade i ett av lagen. Tyvärr i det förlorande laget...

Nu kommer jag inte på något mer att skriva, så ha en riktigt trevlig kväll alla bloggläsare!

Livet på Yad Hashmona

Kändes som det var ett tag sen jag publicerade något inlägg här på bloggen, så här kommer ett nytt!

Nu har jag varit här så pass länge att jag kan besktriva hur en vanlig dag ser ut (dvs en dag när jag jobbar):
07:15 Uppstigning och frukost fram till 08:00. Egentligen startar arbetsdagen 07:30 för oss inom Housekeeping, men det har nästan aldrig hänt att vi börjat så tidigt!
08:00 Arbetet startar. Vanligtvis brukar vi ha en kort andakt till att börja med. Sen blir man tilldelad sina uppgifter för dagen på en lapp. Vi jobbar alltid i par, så uppgifterna tas emot parvis.
Arbetet består i att se till att rummen är färdiga för gästerna. Det kan antingen vara att städa rummen totalt, om rummen ska få nya gäster. Eller, om man har gäster som bor här flera dagar, så är det vår uppgift att bädda sängarna och byta handdukar och soppåsar. Det sistnämnda brukar inte ta så lång tid, så det är totalstädandet som tar mest tid.
12:30 (ca) Lunch. Maten på stället håller för övrigt väldigt hög kvalité!
Efter lunchen fortsätter arbetet, tills man är färdiga. Är det inget mer att göra, kan man ofta gå när man är färdig. Officiellt slutar arbetsdagen 15:30.



Skypande med en god vän!

Hur jag spenderar fritiden på eftermiddagarna varierar. Jag kanske tar en promenad, joggingtur, vilar, hänger med andra volontärer i vårt uppehållsrum, "moadan", vilket ungefär betyder "klubben". Det händer också att jag skypar med folk därhemma. I tisdags åkte jag och Jonatan, min amerikanske vän, till Gamla Stan i Jerusalem. För första gången i livet såg jag Västra Muren! Kul att nu ha varit på en av världens mest kända platser!

Dagen därpå mådde jag inget vidare. Trött, gick som i en dvala hela förmiddagen. Vid lunchtid kulminerade det hela i total utmattning. Kändes som feber. Tog febernedsättande piller, vilket hjälpte! För några timmar trodde jag i min naivitet att jag var återställd. På kvällen kom dock febern tillbaka. Fick bli tidig kväll. Morgonen därpå var jag feberfri, men hade istället en tilltagande halssmärta som ännu inte har släppt. Vad detta berodde på vet jag inte. Jonatan trodde det berodde på några kakor vi hade köpt i Jerusalem, eftersom vi båda kände oss dåliga dagen efter. Vem vet, kanske stämde det.

Det får avsluta detta inlägg, ha en riktigt trevlig kväll alla bloggläsare!

På upptäcktsfärd (bilder)

Nere i dalen under lördagens promenad

Vacker blomma

Inne i grottan

Jag och min amerikanske vän utanför grottan

Det närbelägna arabiska samhället Abu Gosh

Solnedgång

Solnedgång



Vy över Västbanken från dagens utflykt. I bak

Vy över Västbanken, från platsen där Samuel ligger begravd. I bakgrunden syns Ramallah.

Vacker vy!

Vacker vy!

Vacker vy!

Vacker vy!

Vy över platsen dit Jakob kom när han återvände från sin morbror Laban. Till höger i bilden syns ett palestinskt flyktingläger.

Jag med flyktinglägret i bakgrunden

Mitt i bilden syns en kyrka. Det var där Jakob grävde en brunn, och där Jesus ett antal århundraden senare mötte en samaritisk kvinna, se Joh 4:1-30

Israelisk bosättning

En del av Israels säkerhetsbarriär på Västbanken



Ruinerna av templet i det bibliska Silo

På upptäcktsfärd

Nytt inlägg! Igår (19 Jan) var det sabbat här i Israel. för mig innebar det att jag var ledig från jobbet. På förmiddagen gick jag till moshavens sabbatsgudstjänst, mycket bra!



Jag och min amerikanske vän utanför grottan

På eftermiddagen begav jag och en amerikansk vän oss ut och vandrade i omgivningarna. Yad Hashmona ligger på toppen av en höjd, och vi hade sätt något som liknade en grotta i bergssluttningen på andra sidan dalen. Så vi begav oss ut för att titta närmare på denna. Att komma ner i dalen visade sig inte vara det lättaste. Till att börja med fick vi bröta oss igenom stora snår med mycket taggiga buskar, eftersom vi inte kunde hitta någon stig. Taggbuskar och tallar verkar f.ö. vara den typ av vegetation som växer bäst i det här området! Nåväl, efter en hel del brötande hittade vi en djurstig som åtminstone gjorde det lite lättare att ta sig fram. Väl nere i dalen kunde vi inte längre se grottan, och efter en hel del letande var vi nära att ge upp. Men, som av en slump, när vi hade gett upp hoppet om att hitta någon grotta, hittade vi den! Grottan var stor som ett klassrum ungefär, men inte ståhöjd överallt. Den hade två öppningar, och vid den största öppningen hade någon murat upp en port.

Inne i grottan

Efter att ha besökt grottan begav vi oss upp på toppen av en annan höjd. Därifrån kunde man se ut över Västbanken, och man kunde även se en del av säkerhetsbarriären som som Israel har byggt för att skydda landet från terrorister. Typiskt nog glömde jag ta en bild av utsikten.

Idag, söndag, gjorde vi en resa med volontärerna. Vi reste i profeten Samuels fotspår, tillsammans med Arie Bar-David, en erfaren och mycket kunnig reseledare, som är bosatt i Yad Hashmona. Otroligt intressant. Det var väldigt häftigt att läsa bibelberättelser och samtidigt befinna sig på platsen där de en gång ägde rum. Vi besökte bl.a. ruinerna av templet i Silo (se 1 Sam. 1:3) dvs. templet där prästen Eli och dennes sönder Hofni och Pinehas höll till. Berättelsen i 1 Sam. blev väldigt levande när man själv befann sig på platsen där det hände.

Israelisk bosättning i närheten av det bibliska Silo

Platserna vi besökte ligger inne i Västbanken, eller Samarien som israelerna kallar det. Skillnader mot resten av Israel? Det är lite svårt för mig att säga, eftersom jag inte har rest så mycket i resten av Israel. Men när vi åkte genom ett palestinskt samhälle fick jag intrycket att det var skräpigare och såg mer nedgånget ut än de flesta liknande platser i Israel. Mitt intryck av Israel är annars att man är duktiga på att hålla allmänna områden rena och fräscha. Det såg man även i en israelisk bosättning som vi åkte igenom.
Nu fick jag också se mer av barriären som Israel har byggt på längs Västbanken. Innan jag åkte till Israel trodde jag att det var en mur hela vägen, men det stämmer inte. Endast 10
% av barriären är en mur, i de mer glesbefolkade områdena består den av ett elektrisk stängsel och en massa taggtråd (och säkert en massa avancerade larmsystem också).

Vi passerade många otroligt vackra platser på vår resa, så jag ska dela med mig av några bilder här på bloggen! Se fler bilder i nästa inlägg.